For till Håltjärn för arbetsdag i föreningens anda, ved ska huggas och stigen runt tjärnen ska ses över efter sommarens anstormning av fiskesugna gäster.

 

Efter grusvägen de sista kilometrarna fram till Håltjärn står det bilar överallt, killar sitter på sina ryggsäcksstolar med gevär i händerna lite här och där och spanar efter älg. Fullt pådrag i jakten alltså. Jag jobbar på ett par timmar med mitt, tänker att älgjaktslaget är nog inte så glada på oss som kör dubbla motorsågar och förmodligen skrämmer allt vilt så att de försvinner långt bort.

 

När veden är huggen och stigen är lagad och framförallt den grillade korven är uppäten så är det dags för hemfärd. Kör samma grusväg som tidigare under dagen var full av älgjägare. Nu är jag ensam, inga bilar och inga killar med gevär sittandes på sina stolar. Däremot så ser jag en älg vid vägkanten som ser sig omkring, kollar nog om kusten är klar. När jag närmar mig med bilen så försvinner den in i skogen igen.

 

Den slutsats jag gör av detta är alltså att älgar inte skräms av motorsågar och att seriefiguren Hälge måste ha en släking i hörneforsskogarna - varför skulla han annars stå i vägbrynet och kolla om kusten var klar?

 

Jag gläds åt älgen som klarade sig ännu en dag och sörjer med våra jägarvänner som missade sitt mål som ändå var i närområdet. Men kan ändå inte undvika att le lite över situationen som jag fick uppleva.

 

//Magnus