Glest i kyrkan var det i söndags. Det var prästen, musikern, vaktmästaren, kyrkvärden och för övrigt var vi tre vuxna och ett litet barn. Jo, det blev en fin gudstjänst, men också en del tankar efteråt. Vad håller vi på med egentligen? Det är ju inte så få människor som varje söndag firar gudstjänst rutn om i vårt land. I konkurrens med andra aktiviteter står sig gudstjänsterna riktigt bra faktiskt. Men varför ska vi dela upp oss i varenda liten kyrka runt om, vilket gör att det i många kyrkor blir väldigt få deltagare. Hur kul är det egentligen? Inte särskilt upplyftande! Nej, nu får vi skärpa oss oss kyrkorna och faktiskt slå oss samman så blir fler på varje ställe. Inte bara av ekonomiska skäl.

 

En annan tanke får jag också. Jag vet ju att till andra gudstänster kommer det fler. Men högmässan kl 11 på söndag är inte så lockande för ganska många som i och för sig kan tänka sig att gå i kyrkan i bland. Men vi måste tydligen hålla fast vid den s.k. huvudgudstjänsten till varje pris. Vad är egentligen församlingens huvudgudstjänst? Är det vad som av kyrkans ledning bestäms vara det eller är det församlingen, människorna i församlingen som bestämmer vad som är huvudgudstjänst för dom? Vi pratar mycket om gudstjänstförnyelse, men tycks inte vilja förnya och förändra så mycket. Jag tror att kyrkan måste våga lite mer, båda offra det som inte fungerar och pröva nya former för att människor ska känna att det uttrycker något av den längtan man har.

 

Vad är huvudgudstjänst för dig?

 

Ha det bra!